det står skrivet i pannan !

man tänder en ångest när man släcker en annan..
men jag vet att döljer en sanning, att längtan inte leder någonstans..


Jag ger upp
det är skrämmande.
för någon månad sen trodde jag att jag kände dig.
eller iallafall något åt det hållet.
men nu vet i fan
egentligen gör det mig inte mycket längre
börjar vänja mig.
det är bra ibland men långt ifrån alltid.
du är borta nu iallafall.
orken finns inte mera.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0