Elin Kindberg

Bara känna sig behövd igen, på det där sättet..

jag vet inte vad jag ska säga. alldeles för mycket i huvudet.
för mycket tankar. det brister.
"det är så typiskt elin, allt är bra bra bra, sen brister det"
aa mamma precis.
och det gör lika jävla ont varenda gång.borde inte ens ta åt mig längre,
har nästan vant mig vid att Du inte hör av dig mer än när du känner att det är Okej.
har nästan vant mig vid att Du inte tittar på mig när du pratar med mig.
har nästan vant mig...
Jag har nästan vant mig vid ert beteende.
jag borde inte bli förvånad.borde inte ta så illa vid mig som jag faktiskt gör,
men det gör så jävla ont, ni förstår inte. Ni gör verkligen inte det.
det gör ont, veta att allt är på era villkor. veta att det duger när ni tycker det.
tårarna kommer så fort jag bara plockar fram lite av det här ur tankarna.

Jag litade på dig en gång, då bröt du allt.
nu kan du inte ens ge mig ett rakt svar...
verkligen tro mig du bröt det förtroendet jag hade för dig..

Dig förstår jag mig inte på alls,
det är bara tråkigt.
inte ens kunna se mig i ögonen när du pratar. är det så svårt?
låt bli att prata med mig istället då.
snälla, det skulle göra mindre ont..



Vill verkligen inte tro att du är som dem, jag hoppas inte det. jag vill inte det. men efter de här månaderna vet jag inte vad jag ska tro om någon längre. men jag hoppas på dig.. <3